tips nummer två

Eftersom ni förhoppningsvis ändå kommer att vara på Österlen för att kolla in Kläckeriets utställning till helgen tycker jag ni ska passa på att svänga in till Simrishamn också, för en rundtur på Österlenskolans påskutställning. Årets avgångsklass, som jag fick nöjet att lära känna då jag själv gick på skolan, är ett fantastiskt duktigt gäng, och jag tvivlar inte en sekund på att det kommer att vara en spännande tillställning.

rymd

Till helgen ställer delar av Kläckeriet ut på Kulturgjuteriet i Borrby.
Jag kommer inte att vara med bland de utställande, men jag tänker
vara där och heja på. Kom du också vettja!

Saxat från facebookeventet: 

Delar ur kollektivet Kläckeriet ställer ut under något mer 

experimentella omständigheter än förut och har arbetat 

kring > rymd < som ett öppet begrepp och förhållande.

Science – Not Otherwise Specified

Familjen von Klack.

Det har nog knappast undgått någon att mina två år på Österlenskolan gav mig några av mina allra närmaste vänner. Mot slutet av förra våren talade vi mycket om hur människor tar efter varandra då de umgås tätt under en längre tid. När jag härom veckan hade en spännande kurs om fotografi och fotomanipulation ville jag se hur det skulle se ut om vi, förutom att imitera varandras beteende och kroppsspråk, även tagit efter fysiska aspekter.

Så föddes detta porträtt av familjen von Klack. Det är vår andra familj, den vi valde själva.

Lördag.

Den här veckan har jag mest tittat på säsong två av Girls och känt mig ungefär såhär:

Men så såg jag några avsnitt Supernatural och påbörjade en spontan exorcism
av dammet här i lägenheten, och kände mig istället ungefär såhär:

Men så kom jag bara halvvägs innan jag kom på att det är 

asjobbigt att städa, och nu känner jag mig ungefär såhär:

(Plus OBS OBS notera mammuttröjan. Det är min bästa tröja för den är både cool och bekväm.)

Ja, det var idag i korta drag.
Min plan är att steka halloumi istället.
Skiter i att jag lever i en hygienisk härdsmälta.

Hepp!

Att vara ur sitt sammanhang.

De är få och alltför många,
alltför stora alltför trånga,
de är mörka och brutala,
de är pinsamt triviala.

Det var lek på blodigt allvar
mellan mig och mina ord.

De vann – och jag har blivit meningslös.

Time and Relative Dimension in Space.

Destruktiva metaprocesser med mobilkamera, ljusbord och kopieringsapparat.

Vinter.

Har gått i dvala.
Är så trött på vinter nu.
Sover lite till.


Oplanerad haiku. Over and out.

En garde!

Brusig tjuvkik på morgondagens redovisning. Vi har haft en kurs i färg, ljus och perception och jag har arbetat med en process där varje problem på vägen blir förutsättningen för nästa steg. Att försöka dra nytta av problemet istället för att lösa det.

Jag började kursens två första veckor sjuk hemma i soffan, badandes i feberfross och science fiction. Kanske inte så märkligt då, såhär i efterhand, att mina färg- och ljusexperiment mest mynnade ut i lasersvärd och stjärnstoft. Not that I'm complaining, allt som saknas är en liten blå polisbox.

Kursen är klar, tentan är klar, jag är också klar. Klockan är 22:22 och med det kryper jag ner i säng. Imorgon när jag vaknar är det jag som är 22 och åren till trots är jag barnsligt förtjust i födelsedagar.  "Det är så obekvämt att fylla år , varför ska allting kretsa kring mig?" sade en klasskamrat idag. Själv tycker jag mer att alla dagar borde handla om mig, så det är skönt med i alla fall en dag om året då den inställningen är någorlunda legitim. (Observera att jag bara delvis skämtar... #självgod jävel.)

Nå, god natt då. Hepp!

He orn sä!

Dialektal affisch. Pitmål, för att det är den bästa dialekten. 

(Det står alltså att det ordnar sig.)

Screentryck, A2+